Mysplysch

Jag skrev "mysplysch" i sökfältet på Wikipedia, klickade "Sök", och väntade med spänning på vad som skulle dyka upp. "Menade du: myspace" frågade Wikipedia mig. "Neeeej!" ropade jag tillbaka. "MYSPLYSCH! Har du aldrig hört talas om MYSPLYSCH?!"

Okej, jag söker på plysch:

Plysch

Plysch kan innebära flera saker: För tyget plysch, se Velour För en musikgrupp, se Kapten Plysch

Velour

Velour är ett slags tyg. Det liknar sammet men är stickat vilket ger god elasticitet. Ett extra varp bildar öglor som skärs upp på ena sidan och ger en kort lugg på tyget. Luggen valkas och ruggas för att bli tillräckligt mjuk. Tyget är oftast av polyester men även bomull förekommer. I många andra språk skiljer man inte mellan sammet och velour.

Tyget var populärt under 1970-talets Mah-Jongmode och användes bland annat till unisexdräkter. Sedan dess får det ofta symbolisera denna tid och tillhörande jämställdhetsideal. Se även velourpappa.

Velourtrikåer benämns ofta plysch. Velour är även ett klädmärke baserat i Göteborg.

Velourman

Velourman eller velourpappa är en lätt nedsättande benämning på vad som uppfattas som en "mjukare" man, i kontrast mot en mer traditionell manlighet. Detta kan ta sig uttryck i hans engagemang i hushåll och barnskötsel men även i hans förhållningssätt till konfliktlösning. Termen uppkom på 1970-talet då det mjuka tyget velour var populärt i en viss typ av unisexmode. Benämningen syftar dels på mannens mjukare sätt, dels på att den typiske velourpappan bar velourkläder. Ordet används mer sällan idag.

Jag gillar velour!
Mysplysch - bara namnet gör ju att man gillar det. Själv har jag en grön morgonrock (eller mysplyschklänning), som min mormor Lisa sydde och använde på 70-talet. Den är skön och fin, och min sambo avskyr den! Han förstår inte just den delen av 70-talet. Han gillar punk, jag gillar plysch. Han tycker att plysch är ett otäckt material. Jag tycker det är skönt och fint!

Här ovanför en bild på mig i min sköna velourklänning, den 5 maj 2008. Lite mer än en månad kvar tills sonen Bosse skulle födas. Det var innan vi flyttade till villan vi bor i nu. Då bodde vi i en lägenhet på Trädgårdsgatan i Bollnäs, i ett hyreshus byggt 1957.

Jag, syrran och brorsan hade en varsin plyschoverall då vi var barn på 70-talet. Min var blå, syrrans grön, och brorsans var brun. Ett bekvämt plagg, förutom då man behövde besöka toaletten, och tvingades kränga av sig allt. Mamma brukar berätta om då vi var och hälsade på hennes bror Bengt med fru Maggan, som bodde i Alsta utanför Uppsala på den tiden. Mamma fick av nån anledning låna Maggans plyschoverall. Det var vinter, och de hade enbart utedass för tillfället. Såna gånger är det ju mysigare med något annat än just plyschoverall. 

Kan inte låta bli att titta vidare på Mah-Jong...
...även om långt ifrån allt var gjort i plysch

Bilden ovanför ur Nordiska museets bok om kläder, FATABUREN 1988. Ett avsnitt som handlar om Mah-Jong.

Bildtexten lyder: "De följsamma trikåtygerna i kombination med det kort-korta och figurnära modet gjorde Mah-Jongs mammakläder till något helt nytt fjärran de fjärran tältlika klänningar som framför allt skulle dölja den växande magen."

Wikipedia igen:

Mah-Jong (designföretag)

Mah-Jong var ett designföretag grundat 1966 i Stockholm av Helena Henschen, Veronica Nygren och Kristina Torsson. Företaget producerade mjuka, enkla, funktionella och statuslösa plagg för alla åldrar i egna mönster. I företagets mode förenades design och ideologi i det att de mjuka, färgglada kläderna skulle förändra människor.

Mah-Jongs manifest

1. Samma modell ska finnas år från år.
2. Materialen ska vara naturliga.
3. Alla åldrar och storlekar ska få plats.
4. Kläder ska få vara vackra.
5. Kläderna ska tillverkas i Sverige.

I manifestet fanns även inbakat en protest mot snabba modeväxlingar som sades lura folk att köpa nya kläder oftare än man behövde, en motreaktion mot det mode som krävde en "perfekt" kropp för att man skulle passa i det, och en vägran att utnyttja billig arbetskraft i tredje världen för att istället stödja tekoindustrin i Sverige. Den sista punkten bidrog dock till att företaget lades ner 1976, kläderna blev helt enkelt för dyra att producera i landet.

Ett studiebesök på "Independent kostym"

I vintras gjorde jag och arbetskamraterna Anita och Christina ett studiebesök på "Independent kostym", ett av Nordens största kostymförråd, som finns i Värtahamnen i Stockholm. Där kan man hyra kostym för film, tv, teater med mera, och även privatpersoner är välkomna att hyra kläder till fest eller maskerad. 

Se mer här: www.independentkostym.se 

Vi var bara där för att titta och det var en upplevelse bara det! Jag tog mig så fort som möjligt till avdelningarna för 70-tal, och hittade massor av favoriter! Titta bara på den gröna klänningen med gult mönster nertill! 

Jag blev väldigt sugen på ett par fina träskor också. Särskilt i stil med de två paren längst till vänster, ungefär i mitten. Synd att man inte kunde köpa dem, de skulle sitta fint på mina fötter! I alla fall om de har storlek 37.

Här fanns förstås även några fina Mah-Jongplagg

Gillar man Mah-jong, och vill se och veta mer, kan jag rekommendera den här boken - "Det är rätt att göra uppror: Mah-Jong 1966-1976", av Salka Hallström Bornold.

Här är en del av en text  av Berit Eldvik om Mah-jong och plysch, ur Nordiska museets "FATABUREN 1988"

Något senare än silkestrikån kom trikåsammeten, den s.k. "plyschen". Det var 1940- och 50-talens collegetröjor som fanns i tankarna. Mah Jong fann den hos en svensk tillverkare, som hade en mycket hög kvalitet tillverkad på s.k. fransk rundstol. Provtryckning av mönster på plysch började 1968, och ett par år senare kom de första plaggen. Plyschplaggen blev oerhört populära, och många andra klädskapare tog upp materialet i sina kollektioner. Mah Jong var dock ensam om att mönstertrycka plyschen.

Plyschkläderna har ju t.o.m. i samhällsdebatten fått stå som signum för många företeelser som ansetts typiska för 1970-talet. I diskussioner om den förändrade mansrollen har man talat om "velour-pappor", grupper inom den unga vänstern har kallats "velour-maffian" eller "mjukis-folket" m.m.

I Ellos kataloger fanns det gott om plysch för folk i alla åldrar

Några exempel ur Vår- & sommarkatalogen 1976 och Höst & vinterkatalogen 1977-78 kommer här nedan.

Tyvärr vet jag fortfarande inte var uttrycket mysplysch kommer ifrån, eller hur det började användas. Vet du?

Läsarbilder!

 Kristian Olsson, född 1976, hade minsann ett par snygga plyschoveraller som barn, och 

dessutom ett par klassiska mockasiner! Haklappen med elefanter är jättefin den också. Och plastmattan.

---

Kontakta mig gärna om du hittar sakfel, eller vill komplettera med kul fakta! Skriv till: hanssonbeth@gmail.com 

Har du några fina mysplyschbider från 70-talet? Det vore kul att visa dem här!

Skicka gärna till mig, och berätta lite om bilden också!