Hus & hem, hemma hos oss!

Jag skrev för ett tag sen att den lokala tidningen var här för att göra ett hemma hos-reportage till bilagan Hus & hem. Emelie Rosén skrev och syrran, Katarina Hansson, fotograferade. Det kanske är lika bra att jag skriver igen, att det inte var syrran som tipsade, utan en (säkert väldigt trevlig) person på redaktionen i Hudiksvall, som varit här på bloggen och läst. I vilket fall, idag damp tidningen ner i postlådan, och såhär blev det!

Bildtext till stora bilden: "Vardagsrummet har inslag av 50- och 60-tal. Möbler som fick följa med från förra lägenheten som låg i ett 50-talshus."

"Det gula sprakar. En solkatt leker över vägghyllan och landar på en orange lekservis i plast  med bruna ränder. Den fick en gång en spricka, och plötsligt sprack också servisens inneboende historia. Hemma hos Beth Hansson är inredningen ett arkiv över människors liv. Och ja...det är 70-tal igen"

Bildtext till stora bilden: "Beth Hansson tycker att det bästa med 70-talet är färgerna och mönstren, man blir glad av dem:"

Lilla bilden: "Undervåningen har ett skogsrum. Där har sonen Bosse tittat på både Vilse i pannkakan och Dunderklumpen som variation till de nutida barnprogrammen:"

Beth Hansson står mitt i köket. Handen vilar precis ovanför höften på den blåa storblommiga klänningen och hon vrider sig mot det lika stormönstrade, men bruna sovrummet.

 – Jag ser allt i färger och former och vill gärna att rummen passar ihop med varandra. Nu tycker jag att kökets stil fungerar både med sovrummets och med kontorets, säger Beth Hansson.

  Och med hennes egen. Även om Beth inte riktigt ser ut som de klassiska omslagskvinnorna som med stela ryggar bakom prunkande blommor eller puttrande grytor brukade pryda Husmoderns köksalmanack, den kombinerade almanackan och kokboken som sedan 30-talet kommit ut en gång per år med tips, råd och recept åt alla husmödrar.

Retrotrenden är stark just nu. Gammalt och slitet från loppisar, auktioner eller kanske familjens egna gamla loge, är inne. Det är vanligt med kontratrender, och vad är en bättre mottrend till alla silvriga, blanka färger på diverse moderna elektronikprodukter, än riktigt starka 70-talskulörer? Men för Beth Hansson handlar det om mer än så.

  – Jag skulle aldrig ha inrett det som ett 70-talshus om det var från 30-talet. Då går man miste om husets själ tycker jag.
  Att inreda ett gammalt hus modernt, är som att klä en pensionär i tonårskläder, tycker Beth. Saker har en historia, och genom att slänga, ta bort eller göra om för mycket kan själen lätt gå förlorad. Som med plastservisen på hennes kökshylla.

  – Det var tråkigt när den sprack, för den hade säkert använts av flera olika barn, under år, innan den hittade hit till oss. 
Huset har haft två ägare innan Beth och sambon Joakim Sundberg köpte det för tre år sedan.

  – Det händer att jag tänker på dem, undrar hur det såg ut här på deras tid.
  En gång kom det faktiskt en kille som sålde kakor och knackade på. Han hade sin mamma med sig, och hon berättade att hon hade bott i huset en gång i tiden. 

  – Tyvärr hade de bråttom, så jag hann inte fråga så mycket, säger Beth Hansson.
  Fascinationen för de förgångna har Beth haft med sig länge. Hon har dessutom lätt för att snöa in på saker, hon har exempelvis släktforskat sedan 90-talet. 

  – Jag tror att det började redan som barn. Då bodde vi i en gammal sekelskiftesvilla och pratade mycket om det som varit och om hur det såg ut i huset förr i tiden.
  De hade också mycket fotografier i släkten, och Beth satt gärna hemma hos sina farföräldrar och bläddrade i deras fotoalbum.

  – Det är nåt speciellt med porträtt i gamla album. Ansiktena ser stela och allvarliga ut. Det togs ju nästan aldrig några vanliga vardagsbilder på den tiden, så det var antagligen därför. Men bakom varje ansikte finns en historia. När man lär känna personerna bakom bilderna, och dessutom har någon form av relation till dem, blir de alltid väldigt intressanta och spännande tycker jag.

Det klonkar om Beth när hon går in i det bruna sovrummet, som inte blev inrett i mörkgrönt som i Beppes godnattstund eftersom sambon Jocke satte stopp. Det är de obligatoriska 70-talsskorna som låter. Träskor.

  Beth har ett långt inlägg om träskor på sin blogg, en blogg som startades i protest mot de som inte förstår de förgångna epokernas skönhet. En dag när hon slog upp en tidning om heminredning såg hon nämligen sitt drömbadrum. Det var ett originalbadrum från 70-talet, i bra skick, med brunt kakel. Sen såg hon rubriken - Sveriges fulaste badrum.

  – Men man har väl helt enkelt olika smak, säger hon och ler.

För alla stilar från förr tycker hon inte om. 80-talet, som är sambons favorit, tycker hon är för vulgärt, och färgerna är mesiga. 90-talet var tråkigt. Shabby chic, med vitmålade möbler som sandpappras lite för att se slitna ut och som pryds med ord som "carpe diem", förstår hon inte alls. 

  – 50-talet var däremot fint, men inte alls lika roligt som 70-talet, säger hon.

Beth går ner för trappen för att visa gillestugan, och stegens klockande omvandlas av heltäckningsmattan och blir till dämpade dunk.

Människor påverkas mycket av den miljö man befinner sig i. Former och färger sätter i gång olika känslor, svaga som starka. Och det är just därför som heminredning blir viktigt, tycker Beth Hansson.

– Vi spenderar så mycket tid hemma och har hunnit gjort om en hel del så de ska passa just oss. Men vi har fortfarande kvar vardagsrummet och en del nere i gillestugan. Och så har jag köpt en 70-talstapet till Bosses rum som ska upp när vi orkar och har tid.

Men det är mer med 70-talet än bara inredning som fascinerar Beth Hansson.

– Jag är lite sugen på att prova trerätters brun mat, sån där typisk 70-talsmat. Men jag är egentligen inte särskilt road av matlagning, säger Beth Hansson och skrattar.

Emelie Rosén

emelie.rosen@ht.se

0650-355 92

Katarina Hansson

katarina.hansson@ljusnan.se

0278-275 84

Jag fick en bild av syrran också. SOM vi hällde kaffe, tände ljus och log! :-)

Foto: Katarina Hansson


Kan inte låta bli att lägga in den här fina Berglinaren som jag har hemma på kylskåpet.
 Den passar så väldigt bra!